Asså jag kommer aldrig kunna beskriva lika bra som min vän Cecilia för hon är så himla bra på det men jag ska allt ta och göra mig ett försök!

I Lördags var jag helt Lugn men ändå bubblade det i hela magen. Känslan då jag är med er är väldigt svår att förklara, väldigt abstrakt men mysig! Vi sitter uppe i evigheter och bara pratar om ingenting, bara som för någon utomstående skulle vara oviktigt babblar vi om i flera timmar. Jag vet inte riktigt varför det känns på detta sätt, det är som ett lugn kliver in i oss alla når vi återförenas.

Jag tycker om er jettemucke! <3