Just nu känns allt väldigt surt. Jag kan inte göra någonting mer än att gör några övningar som sjukgymnasten har lärt mig. Jag kan knappt gå.
Nattkampen känns mest sorglig! Jag tror knappast att jag om två veckor klarar att gå i backar sten och snår. Jag vill,jag vill,jag vill!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar